Idag var det lugna gatan, easy or Dead highway inne i Gallerian. Klockan hade liksom tagit siesta och det kändes som om lilla jag endast skulle få servera en dubbel esp. hit och en vattenflaska dit efter alla fixolix göromål. Det ena resulterade i det andra och vätskebrist var inget jag denna dag skulle råka ut för men baksidan. När F (välkommen åter vår mastah F!) gled in vid halv två var det kris. Big time kris. Det löste sig i vilket fall. Väljer att hålla inne på hur men allt går, bah man villt. 

Dagens blir i vilket fall Viftande turistgubbar, att vifta med en bunt $om på något vis ska ersätta avsaknaden av charm, ålder och vårdade naglar. På bräcklig engelska få en beställning på "en espreeäso" med en blick som säger merförsäljning av icke ok slag är inte kul. Då man får känslan i magropen av billighet och mindre värd. Då man minst av allt vill vända sig mot den älskade Faeman och göra den dubbla med ryggen mot den täta gästen. Det är då den bästa känslan infinner sig, man vänder på steken. Står en x-tra sekund vid maskinen och sedan vänder sig om. Med det varmaste leendet serverar "Yours cappu" och verkligen brer på lett och brett med en enda sak i tanken: Det är ju verkligen SYND att allt inte går att köpa för pengar..! ;)  




/k
(skulle lagt till en bild men.. datorn lackade så det blir en annan dag!)